Ynkligt värre...

Har nu varit sjuk i en vecka... och då menar jag riktigt sjuk. HATAR att vara sjuk. Feber, värk i hela kroppen, hosta, sömnlöshet, huvudvärk... och det värsta med att vara sjuk när man är singel: det är ingen där som tar hand om en. Jag vet att det är patetiskt men det skiter jag i, när jag är sjuk så saknar jag mer än nånsin att ha en pojkvän som kan ta hand om mig. Det är inte mycket som behövs, nån som kan gå och handla mat/mediciner/nässpray när det behövs och du själv har ingen ork, nån som hämtar kallt vatten till en, klappar en med en kall hand över pannan och håret när man har feber, håller om en, säger stackars gumman när man får hostanfall... ja sånt. Det är värt  mycket! Men det finns ingen, så det är bara att bita ihop och gå till affären, apoteket med feberfrossa, hämta sitt vatten själv, frysa under filtar och täcken och sova.

Har inte haft nån mänsklig kontakt på en vecka ungefär och känner mig helt avskuren från omvärlden, ingen rolig känsla. Vet att jag måste gå till jobbet imorgon fastän jag inte är frisk på långa vägar, har inte råd att vara hemma mer från jobbet helt enkelt. Fattar just nu inte hur jag ska orka det men men...

Usch det här är inge roligt alls, tycker synd om mig själv och känner mig liten och ynklig! Vet att det finns de som har det mycket värre än mig och att jag inte borde gnälla alls egentligen men just nu, just idag så orkar jag inte tänka på det och vill bara ta bort den här jävla förkylningen!

Så här har jag spenderat min vecka