Ett möte, en tanke...

Har ni ibland träffat på någon som ni inte sett på ett tag? Sist ni sågs var väl inte det roligaste som skett och ingen av er har hört av sig... för att det inte har funnits varken vilja eller anledning till det.

Ett sådant möte hade jag idag. Eller ett möte ska jag inte säga, vi pratade aldrig... vi bara såg en liten glimpts av varandra i ögonvrån och fort som tusan såg till att INTE se varandra. Jag gick min väg, den andre gick sin väg.

Men en tanke växte i mitt huvud som blev till flera och till slut så satt jag på bussen med huvudet fullt av sådant som jag har försökt att inte tänka på så mycket det sista... tankar om livet och kärlek och mina svårigheter som jag har med båda ibland. Jag är på ett ställe i livet som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag är inte deprimerad, men inte heller riktigt glad. Jag känner mig inte väldigt ensam, men samtidigt kan mitt liv kännas lite... tomt ibland. Jag saknar kärlek och närhet i mitt liv, men jag vet samtidigt inte om jag är kapabel att släppa in någon.

Jag känner mig helt enkelt väldigt vilsen och frågande just nu och det är inte alltid lätt att kommunicera ut det till alla, eller ens till mig själv ibland. Jag mår ju bra, det är bara livet. Jag fyller snart 30, tror det påverkar mig mer än vad jag fattar just nu och det här året har varit turbulent, både för mig och för andra runt omkring mig. Något känns... off på något sätt. Kan inte sätta fingret på det. Jag känner att jag kommit till en ny fas i livet och att jag inte är riktigt bekväm med den ännu eller nåt... jag vet inte. Det är väl just det, jag vet inte... om nåt.

Jaja, saker som snurrar i snurriga Sandras huvud! Jag lever mycket av mitt liv uppe i knoppen och grubblar och tänker och analyserar och grubblar och tänker... men det är så det är med mig, bara att leva med det! ;-)

Men tänk ändå vad bara ett litet sekundersmöte kan få ens tankar att spinna iväg, en vanlig måndag...